Har väl cyklat lite kort och lite långt

april 8, 2015 case00 0

Jag har väl egentligen aldrig gjort anspråk på att vara först med det senaste i den här bloggen och ibland kan det ju dröja lite innan uppdateringarna kommer. Jag tänkte i alla fall i det här inlägget konstatera att jag cyklat lite. Det är ju förvisso kanske inget nytt i sig, men nu handlar det faktiskt om två premiärer; dels tempopremiär och dels säsongspremiär för randonnecykling.

SMACK-serien hade jag funderingar på redan förra året men kom av någon anledning aldrig iväg. I år fick jag dock till det redan på första försöket. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Först drabbades jag av akuta i-landsproblem innan loppet: tänkte givetvis byta till tävlingshjul på tempohojen, men eftersom fälgarna på de hjulen är bredare än träningshjulens fälgar så måste de integrerade och aerodynamiska bromsarna justeras och det är en inte helt trivial övning som jag dessutom inte hade tid med alls. Tänkte att då tar jag väl GoVest-hjulen istället, men se det går ju inte heller eftersom de bara är avpassade för 10-delad kassett och Canyonen har 11-delat. Så tji fick jag, det blev träningshjul och jag tappade säkert flera sekunder på det. Det sistnämnda kan tolkas både ironiskt och icke-ironiskt, för icke-insatta respektive insatta.

Det såg ju inte direkt lovande ut på vägen ut till Arlanda

Sammanbiten selfie strax innan det brakade loss

Sen var det den här saken med vädret. När jag åkte från jobbet haglade/regnade det i Stockholm. Runt Arlanda hade dock prognosen lovat 5-6 grader och uppehåll. När jag närmade mig startplatsen stod det och vägde. Rätt över oss var det svart på ena sidan och blått på den andra. Tyvärr tippade det åt fel håll och några minuter innan första start brakade det loss på riktigt Hollywood-maner; vinden tog, det började hagla och regna och temperaturen droppade till +1 grad. Det blev helt enkelt skit och misär. Den lilla uppvärmningen som jag gjort var relativt bortkastad eftersom jag började frysa som en liten hund nästan direkt.

Så i slutändan handlade min tempopremiär mest om överlevnad. Glasögonen immade raskt igen och jag så inte mycket alls. Känseln i min fingrar försvann och efter några minuter kunde jag inte växla ordentligt. Mina skor var fulla med vatten. Vinden låg från sidan på en rak vändbana. Osv. Som tur var handlade det bara om 12 km så det var ju relativt fort över. Jag kom huttrande in med ett väldigt mediokert snitt på 37.34 km/h (typ plats 20 av 50 startande). Med tanke på att jag i Vansbro körde 9 mil i ungefär samma hastighet och att jag i Borås körde 40 km/h i snitt över 18 km är det ju i alla fall ganska långsamt. Jag skyller allt på vädret. Och hjulen.

Men egentligen är det nog kul och jag kommer nog att göra om det.

Många estetiska såväl som aerodynamiska fel här… (pölen bakom bilen fanns inte där när jag parkerade)

På långfredagen var det sedan dags för långcyklingspremiär för säsongen. Jag hade lyckats lura med mig Björn på Randonneur Stockholms 20-milare från Barkarby. Ny bana och nya vägar (för mig) verkade ju lovande. Väderleksprognoserna var lite varierande i temperatur, men enade när det gällde nederbörden som skulle vara noll och intet. Nu blev det en väldigt bra dag vädermässigt. Lite ”april” då vi strax efter Sigtuna fick lite hagel på oss, plus att det var väldigt blåsigt och med en vind som låg sida större delen av rundan. Men utöver det en hel del sol och en temperatur som var väldigt lätt att klä sig för (typ 5 grader).

Mina ben höll halvvägs till stämplingen i Järlåsa, sen visade det sig att jag tagit alldeles för mycket ansvar i kantvinden och var ganska så rejält mör efter det. Hängde på snöret och hade krampkänningar flera gånger på hemvägen men lyckades bita ihop och ta mig i mål utan att behöva skämmas allt för mycket. Jag och Björn höll ihop hela vägen (Björn med riktigt pigga ben) och landande in med en rulltid på ca 6:50 och strax öven 30 i snitt. En habil insats i kantvinden och en trevlig dag i sadeln. För övrigt så var det över 70 startande! Något slags rekord i randonne-sammanhang skulle jag tro.

Sen blev det bastu, pilsner och hemlagad burgare och det är ju aldrig fel.

Gubbar i Sigtuna

Categories: Uncategorized

Taggar:cykla, randonneur, tävling, tempo, träning